I tisdags var varken jag eller L så säkra på att vi skulle komma iväg på vår resa. Jag vaknade på natten mellan söndag och måndag och var helt död i kroppen. Jag hade ont och då ska vi inte prata om halsen. Det gjorde så ont att jag knappt kunde svälja. L lämnade mig och jag var hemma från jobbet. Jag sov hela förmiddagen men ringde till VC sen för jag tänkte att värre än så här kan det inte bli. Eftersom der aldrig ringde tillbaka tänkte jag sticka till deras drop-in men hade var inte särskilt taggad då jag var så matt. Jag gick iaf för jag tänkte att om jag får penicillin så hinner jag kanske bli bättre till torsdag. Väl där så såklart var de tveksamma eftersom jag bara varit kass knappt 1 dag men när de såg min hals skyndade de sig att ta ett test som var positivt på streptokocker. Jag fick penicillin utskrivet. Sen hem och sova. Sov hela kvällen och sen natten. Dagen därpå var L lika kass som jag. Jag var vaken lite mer men hade fortfarande lika ont överallt. Vi som skulle till Paris... Onsdagen hemma kändes mycket mer hoppfull. Jag var vaken och vara uppe men fick vila mycket. Packningen var färdig på kvällen för avfärd!